Då var det dags för en andra historikträff och vi som samlas denna gång är Tore & Ingrid Norgren, Bertil Olsson och jag (Ulf Bertilsson). Meningen var att även Erling Söderberg skulle delta, men han hade tyvärr inte möjlighet, däremot var jag välkommen hem till honom lite senare ikväll för att titta på en del material. Tore har sedan tidigare hjälpt mig med information och material till hemsidan och när jag så frågade om han kunde tänka sig att medverka vid en historikträff, var han villig att hjälpa till med även detta. Tore skötte alla kontakter och nu sitter vi här hemma hos honom och hans fru Ingrid för att samtala om Säby IK:s historia.

Säby IK grundades 1923 och efter en sammanslagning med Skottlanda 1962, bytte föreningen namn till Visnums BK. Några år senare, 1971, sker ännu en sammanslagning och nu med Bäckhammars SK. Detta visar att Säby IK i allra högsta grad är involverad i BSK:s historia och att det är på sin plats att få med ett avsnitt om också denna förening.

Tore var med och spelade en kort period i Säby IK som ung, men skadade foten och tvingades sluta. Det blev istället en hel del ideellt arbete inom föreningens ramar. Tore var också en flitig supporter och är så även idag.
Bertil har också ett förflutet som spelare i Säby IK. Han var också föreningens revisor under ett antal år. Precis som Tore var han med och arbetade där det behövdes i föreningen, han började som 15-åring med diverse arbetsuppgifter vid dansbanan som då fanns i Nybble.

Tore och Bertil berättar om hur det gick till när de blev invalda i föreningen 1946 eller 47. Styrelsen "godkände" då nya medlemmar på sina möten och när man kom till frågan om Tore och Bertil så sa ordförande Holger Andersson följande:
-Ska vi verkligen ta med de där?
-Vi blev allt invalda, men det är klart att man blev lite orolig, säger Tore med ett skratt. Säby IK:s första protokoll skrevs vid ett årsmöte den 24/4, 1928 och fram till 1933 hade man endast ett möte per år, först därefter fungerade mötesverksamheten mer normalt.

Den allra första fotbollsplanen låg på "Nybblefältet", vid skolan i Nybble och den dåvarande landsvägen gick precis bredvid planen. Här spelade man mest på skoj, inget seriespel alltså. Bertil berättar att det också var en cirkusföreställning på detta fält i slutet av 1800-talet eller i början av 1900-talet.

Vi fortsätter med samtalsämnet om planer och nästa steg blev en fotbollsplan där den finns än idag inne i Nybble, fast planen låg då på andra ledden. Denna planen fick byggas om eftersom den inte höll rätta matchmått. Förändringen till dagens utseende skedde troligtvis 1961, så att planen stod spelklar innan sammanslagningen med Skottlanda. Här har det också skett ett rejält dräneringsarbete och planen är helt otrolig på att torka upp och läka på våren än idag. Bertil och Tore berättar vidare om hur man förr "kritade" planerna med sågspån för hand. Man var ofta tre personer som hjälptes åt, två personer som höll i ett rep/snöre och en person som strödde sågspån. Våren innebar extra jobb, eftersom allt skulle märkas på nytt.

Säby IK var egentligen en ren fotbollsförening, men det anordnades dock ett antal skidtävlingar i klubbens regi. De aktiva i föreningen höll också igång på sin fritid och vintertid var exempelvis bandy en populär sysselsättning. Bertil minns också att friidrottstävlingar ordnades på Nybbleplanen under kriget. Deltagarna var främst lokalbefolkning och man tävlade bl.a. i grenar som tresteg, kula och stav. Det fanns ingen rejäl utrustning och till stavhoppet fick man använda en stör eller liknande.

Matcherna mellan Säby och BSK var alltid något extra. Det var lite munhugg mellan föreningarnas spelare, killarna från BSK sa att nu ska vi spela i "kohagen" eftersom det gick kor vid svärdhålan strax intill Nybbleplanen. Killarna i Säby sa att man skulle spela på "puttlavallen" p.g.a. mesahögarna som fanns där. Matcherna lockade alltid en hel del publik och stämningen var hög. Tore berättar om den livliga publiken och att det främst var mödrarna som hördes, vidare också hur några levde sig in i spelet med måttande sparkar osv. Det var inget ovanligt med publiksiffrorna 150-200 personer på matcherna i Nybble, men dessa laddade mötena kunde alltså locka långt fler.

Någon gång 1942-43 fanns tre stockholmare med i truppen. De jobbade på Säby herrgård under några månader och spelade endast under den perioden. Det var riktigt duktiga killar och de medförde en rejäl uppryckning i laget. Bertil minns namnen på två av dessa, Sandberg och Luis.
1948-53 var det inget seriespel, men man höll igång på skoj och Ale Pettersson från Bäckhammar brukade agera domare.
Bertil berättar att Säby 1957 spelade i div.7, efter två år stod man som segrare och efter ytterligare två år i div.6 segrade man även där och gick upp till en storserie i div.5.
1957 fick föreningen sin första riktiga tränare, Åke Edeskog, som fanns kvar i ca 2-3år.

Tiden rinner verkligen iväg när man sitter och pratar såhär och vi har för en stund sedan avverkat en välsmakande fika. Precis som vid förra historikträffen så är det inga som helst problem att hålla samtalet levande och vi kommer ständigt in på nya ämnen.

Föreningen drog in pengar egentligen endast genom dansbanan i Nybble. Tore och Bertil hjälpte till här och fick börja med städjobb för att sen avancera till att sköta tombolan osv. och det sista uppdraget de hade var att ta inträdet. Eftersom dansbanan var en så viktig inkomstkälla, var det en tuff period under jordgubbssäsongen. De många tjejerna som plockade jordgubbar lockade pojkarna på orten till dansen i Skagersbrunn istället och det fanns inget folk kvar i Nybble.

Samtalet svänger och Bertil berättar om hur det som ung gällde att vara i tid till träningen för att få möjlighet att skjuta på målvakten.
-När de äldre spelarna kom fick man sämre och sämre "position" och det slutade med att vi yngre fick agera bollkalle, säger han.
Blev det tillräckligt med folk så spelade man tvålag, annars bestod träningen av att skjuta på målvakten. Bertil minns också hur det nästan var förknippat med "dödssynd" att spela bollen bakåt i match på den tiden.

Innan nuvarande klubbstugan i Nybble fanns ett "brädskjul" på andra sidan planen, där man mest slängde in sina saker. Många hade inte egna skor och det lånades ut av föreningen och ibland även vissa kläder. Skorna dubbade man själv. Bertil berättar om hur man i Ölme bytte om under ett cykelställstak innan match och där lämnades alla privata tillhörigheter.
-Stölder förekom inte på den tiden, säger han och Tore nickar instämmande. Vidare när det gäller omklädning så fick spelarna i mitten av 30-talet möjlighet att åka med "Söderbergs buss" till bortamatcherna och då bytte man även om i bussen.

Domarna som dömde Säbys hemmamatcher kom i regel från Karlskoga, Degerfors eller Strömtorp. De kom med rälsbuss och steg av vid Säbystationen och gick sen till Nybble och åt ofta något vid Nybblecafet, som fanns där affären är idag. Efter matchen var det samma visa hemåt, en skaplig promenad för att sen ta rälsbussen. Det blev långa dagar för att döma en match.

Jag frågar om det finns några personer som betytt extra mycket för föreningen, men Tore och Bertil säger att utöver Nils "Nisse" Löfstedt, som var en ordningens man och hade reda på det mesta, så var det väldigt många boende på orten som engagerade sig. En del spelare kom en bit bort från Nybble och hade inte samma möjlighet att hjälpa till, men som sagt spelare och övrigt folk från orten hjälpte till på alla sätt och det var ett helt annat engagemang då emot idag.

Midsommarfirandet skedde förr på Nybbleplanen och en del skojmatcher spelades sen med midsommarstången kvar på planen.
-Det var hemvärnsgubbarna som mötte lottorna och de senare vann alltid säger Tore med ett leende.

Efter en flera timmar lång träff är det nu dags att avsluta. Bertil, Tore och Ingrid ska nämligen vidare till ännu en historikträff, nu om Nybble. Jag tackar för mig och känner mig mer än nöjd med tanke på mängden och bredden på den information som kommit fram under mötet. Jag åker direkt vidare till Erling och Anita Söderberg, som också bor i Nybble, för att ta en titt på ytterligare material.

Erlings mamma klippte ur och sparade en mängd tidningsartiklar och notiser, därför sitter nu Erling på ett ganska gediget material om Säby IK. Vi sitter och bläddrar bland gamla urklipp och jag får kopiera det jag vill ha direkt på plats. Det blir en skaplig bunt med kopior när jag tillsist är klar. Efter en del småprat tackar jag för mig en andra gång för dagen och beger mig hemåt. Sammanställningen av urklippen får vänta någon dag.

Nu har jag tittat lite närmare på tidningsurklippen och mycket av materialet är faktiskt sånt som kom fram under mötet med Bertil och Tore. I några artiklar berättas det om Säbysupportrarnas arbete på "Svedjevallen", både utökningen av planen och senare också när den lades om på andra ledden. På en bild syns Göte Pulls och Karl-Uno Kärrman, som var några av de som arbetade med detta. Föreningens förste tränare, Åke Edeskog nämns också i en artikel och hur spelarna litade blint på hans metoder. Vidare berättas om spelarnas enorma träningsvilja och hur målmedvetna de var under Edeskogs ledning, vilket var mycket ovanligt för föreningar i Säbys dimension.

Dansbanan eller Idrottsparken som den kallades, grundades genom att ett gäng pojkar gick ihop och satsade lite pengar och arbete var och en dansbana byggdes. Senare skedde en rad utbyggnationer, exempelvis byggdes en skjutbana.

Tore och Bertil berättade om lottornas skojmatcher vid midsommar och i en notis berättas om hur det ett år fanns deltagare från världens all hörn. De båda lagen bestod av en mix med bl.a. indier, kineser, indianer, turkar, samt ortens befolkning. Förutom fotbollsmatchen så firade man midsommar på traditionellt vis med ringdans kring stången och diverse skämtlekar.

Rudolf Söderberg och Holger Andersson omnämns i ett flertal artiklar i egenskap av ordföranden. Mellan vilka år de hade detta uppdrag framgår ej. Holgers son, Börje Andersson, spelade sin första seriematch med Säby IK redan som 13-åring och han var då en av de yngsta som spelat en A-lagsmatch i det svenska seriesystemet. Denna debutmatch spelades mot Immetorp och ytterligare tre juniorer debuterade i denna match och dessa var: Erling Söderberg, Ingvar Karlsson och Stig-Göran Ardström. Säby IK har genom åren oftast haft ett ganska ungt lag och under något år hade man faktiskt också ett ungdomslag.

I en annan notis nämns om hur Visnums kommunfullmäktige beslutade om att upplåta mark till Säby IK för en ishockeybana. Banan blev till och var ett populärt tillhåll för bygdens ungdom och den användes även flitigt av skolorna i Nybble och Sjöåsen. Något seriespel nämns ej.

Nils "Nisse" Löfstedt som varit engagerad i både Säby IK och Bäckhammars SK medverkade i några shower eftersom han hade ett "sjusärdeles minne och en otrolig lätthet att lära in". Han kunde Sveriges samtliga städer, dess invånarantal med ökning och minskning från föregående år, skattekrona, län, landskap, årtalet de blev städer, storleksordning osv. I artikeln berättar Nisse att det tagit honom ca 15-20 timmar att lära sig allt detta. Han kallades "sifferkarlen från skogen" och "minnesfenomenet", en rolig artikel som kanske inte rör Säby IK:s historia, men värd att nämna.

Visnumskannan var en turnering som i grunden ordnades av Visnums kommun och då Säby IK. Erling berättade vid vårt möte att hans far, Rudolf Söderberg, köpte den första "kannan" i Örebro. Deltagande fotbollslag i turneringen var förutom Säby IK, Bäckhammars SK, Björneborgs IF och Skottlanda. Arrangörskapet för denna drabbning växlade mellan föreningarna från år till år.

Tyvärr saknades källor till samtliga artiklar som jag återberättat nu i den senare delen, ni får ha överseende med detta. I och med dessa ord anser jag mig färdig med sammanställningen om Säby IK:s historia och vill samtidigt passa på och tacka alla er som gjort detta möjligt. Jag hoppas att denna skrift kanske väcker en del trevliga minnen och att det också ger något för framtiden.

Ulf