Tidigare i år har två historikträffar anordnats och en hel del intressant material om Bäckhammars SK och Säby IK har kommit till ytan under dessa möten. Dessa träffar kan ni läsa om här under "Historik" på hemsidan. Nu avslutar jag (Ulf Bertilsson) mitt historikarbete genom en tredje träff och denna gång med Gustav Svärd och Allan Backman. När jag för några veckor sedan kontaktade Gustav och Allan så var de enbart positiva till ett möte. Idag var en passande dag för alla parter och vi samlas här på Bäckevi för att språka historik.

Gustav Svärd har en bakgrund som spelare i Skottlanda, där han också var både ungdomsledare och lagledare för A-laget. Efter Skottlandas sammanslagning med Säby IK, blev han lagledare i det nybildade Visnum BK. Senare hade Gustav även olika ledarroller i Bäckhammars SK. Idag är Gustav en flitig besökare på Bäckhammars hemmamatcher. Allan Backman som också deltog i den första historikträffen, var BSK:s ordförande under åren 1947-48, 1950 och 1957-58. Han var aktiv som spelare men ägnade sig även åt bandy och orientering, som då ordnades i föreningens regi. Allan fanns även med i BSK:s ekonomiska förening (idrottsplatskommittén), som bildades den 9 september 1955. Allan är precis som Gustav idag en flitig besökare på Bäckevi när det vankas match.

Gustav börjar med att berätta om hur han som ung spelat mot "Snoddas" på Bäckvallen i Åtorp. Bäckvallen låg något bortanför nuvarande planen från samhället sett. Han fortsätter med att förklara hur man vid planen i Skottlanda bytte om i en kombinerad bastu och tvättstuga. En vattenburk/hink var den tvättmöjlighet som fanns på den tiden. Allan instämmer och minns hur det på samma sätt gick till på Brölösa, dvs. det gamla omklädningsrummet vid Puttlavallen i Bäckhammar.

Förr var det inte ovanligt att man cyklade till matcherna och Gustav kommer ihåg hur man under hans tid i Skottlanda cyklade till både Gullspång och Strömtorp. Resorna betalades annars av spelarna själva och de skramlade ihop och delade på exempelvis kostnaden för en bil. Gustav berättar hur spelarna en period fick skjuts av Åke Engström som hade en lastbil. Lastbilen hade öppet flak och ibland kunde det både regna och åska, så trots denna transportförmån går det inte att jämföra med dagens "lyx". Allan minns att Gösta Ågren, som var chaufför på bruket, ofta brukade köra på bäckhammarspelarna. Han minns speciellt en resa till Alkvettern, då bakaxeln på bussen gick sönder, vilket givetvis ställde till en del bekymmer.

När det gäller material såsom skor, kläder, bollar osv., så skiljer det sig också en del, förr mot idag. På den tiden ordande spelarna med skor och kläder själva och man dobbade skorna själv inför varje match med kork och spik. Föreningarna hade ofta inte mer än en eller kanske två fotbollar i sin ägo. Bollarna var sydda med en utanpåliggande söm och var inte vattenavvisande, vilket innebar att de blev blytunga vid blöta förhållanden. Inför varje match var bollen tvungen att godkännas, så man lämnade in den hos domaren som då synade snörningen och annat. Man hade alltså endast en matchboll, men med tiden utökade man till två. Det var svårt med material överhuvudtaget och exempelvis nät till målen var jättedyrt. Spelarna hade ofta med sig sina matchtröjor hem och Gustav berättar att det ibland kunde bli problem om inte alla kom till nästa match, man fick helt enkelt inte ihop kläder till hela laget.

Förste ordnade tränaren i BSK var skogvaktaren Gunnar Blom. När det var dans på helgerna så fanns Blom på plats för att kontrollera hur spelarna skötte sig. Om de var berusade så fick de stå över kommande match. Innan Blom så bestod träningarna mestadels av tvålagsspel och skott på mål. Åke Edeskog som var den förste ordnade tränaren i Säby IK kom senare också till BSK, där han var först med spelsystemet 4-4-2.

Matcherna mellan Säby IK var alltid "laddade" och publiken tjivades genom hejaramsor mot varandra. Allan kommer ihåg BSK klackens ramsa som löd:
"klacken som där borta pep, passar bäst på bondens grep"
Säbys ramsa avslutades något i stil med, "passar bäst på puttlahögen".
En annan vanlig ramsa var, "rotmos, fläsk och får i kål, vi vill se ett värmlandsmål"

BSK:s A- och B-lag bestod förr av nästan enbart folk från orten och så var det för de flesta föreningar på den tiden. Lagandan var en helt annan mot idag och spelarna ställde upp för sin förening genom ideellt arbete osv. Folk runt omkring laget hade också ett helt annat engagemang förr, det var exempelvis väldigt många som kom och tittade på träningarna.

För att få in pengar så arrangerades vissa danser, BSK hade i flera år skärtorsdagsdans och Skottlanda brukade ordna en vinterfest. Lotterier var också en inkomstkälla och när Gustav var ledare för ett av BSK:s pojklag så ordnades ett skinklotteri för att delvis finansiera en resa till Holland. Midsommarfirande ordnades också, kanske inte för att dra in så mycket pengar, men det var ett trevligt traditionellt firande med dans, lekar osv.

Allan berättar att BSK:s ekonomiska förening (idrottsplatskommittén), som han satt med i, bildades den 9 september 1955. Kommittén arbetade för en ny idrottsplats i Bäckhammar och han minns hur man sökte och fick pengar ur bl.a. en virkesfond. Den 16 juli 1959 spelades den första matchen på den nya anläggningen, men den invigdes först 1961. Ett par år senare (1963) fick anläggningen namnet Bäckevi.

Vi gör en kort paus i samtalet för att plocka fram lite fika, men det hinner inte mer än att komma på bordet så är vi igång igen.

Vi kommer nu in lite på några av de övriga idrotterna som tidigare fanns inom föreningarnas ramar. BSK hade ett bandylag som spelade i seriesammanhang i ca 3 år. Allan spelade under denna tid och berättar om hur de ett år blev totalt utspelade och fick stryk av Filipstad på Björkvallen med 11-1, för att sen i returmötet vinna med 3-1 borta, vilket är en bedrift värd att nämna. Längdskidåkning var en annan aktivitet och Gustav var den förste som åkte vasaloppet för BSK och han deltog sammanlagt fem gånger. BSK hade också en duktig friidrottare vid namn, Fredrik Hellander.

När Gustav tränade pojkarna i BSK på 70-talet så deltog de i Västsvenska Cupen och fick möta IFK Göteborg på hemmaplan. I motståndarlaget fanns bl.a. Torbjörn Nilsson med. Allan berättar att BSK åkte ur div.5 1957 för att sen vinna div.6 följande år. Laget fortsatte starkt och vann också div.5 1959 och spelade alltså i div. 4 1960. När man vann div. 6 så bjöd Bäckhammars Bruk hela laget på mat på stadshotellet i Kristinehamn och dessutom fick samtliga spelare en varsin sleepover, som delades ut av brukets representanter.

Både Allan och Gustav har lagt ner mycket tid på fotbollen, de berättar om hur kalendern ständigt var fullplottrad med saker som rörde just fotbollen, det var träningar, egna och andras matcher, möten och mycket annat runt omkring. Gustav hade ofta sonen Leif med på träningar för att allt skulle gå i lås.

Det har under årens lopp skett en del roliga och dråpliga händelser. Gustav berättar hur det vid Långban eller Persberg gick en väg över planen och hur en bonde passerade med ett hölass mitt under pågående match. Vid en match i Bråten så sprack byxorna för en spelare och inga reservkläder fanns med. Det slutade med att man fick låna nålar och annat av publiken för att lösa detta.

Gustav fortsätter med att berätta om när det skulle spelas match i Persberg och hur en bil med spelare åkte fel och hamnade i Pershyttan. Man fick inte ihop lag när fem man felade och var tvingade till att lämna WO. Ett annat minne är från Sunnemo och Gustav minns hur spelaren Sigvard Andersson fick på en riktig rökare. Sigvard sköt hål på nätet och bakom målet fanns en hönsgård.
- Fjädrar och fän flög, skrattar Gustav.

Ännu en händelse utspelade sig när Ale Pettersson och Gustav var iväg på en ren nöjesresa till Köpenhamn, med ett av BSK:s pojklag. Bäckhammars herrlag mötte Ölme därhemma och Ale var nyfiken på resultatet i matchen och ringde därför hem, men kom inte fram. Gustav berättar att Ale hade sagt att han trodde det var krig därhemma. Orsaken till teleavbrottet var en pågående flygkapning i Sverige.

Det är dags att runda av ännu en väldigt lyckad historikträff. Tiden har tickat på och vi har nu haft ett ungefär två timmar långt möte, fast det känns som om vi nyss började. En hel del nytt material har kommit fram och jag kan inte vara annat än nöjd med dagens möte. Jag tackar både Gustav och Allan för att de ställde upp och bidrog med sina erfarenheter och minnen runt fotbollen här i trakten. Jag är fullt medveten om att en del text i skriften saknar tidsförankring, det står på flera ställen t.ex. "förr" och "på den tiden". Allan har varit aktiva främst i sina olika roller på 50 och 60-talet, men med marginal. Ni får ha denna tidsram som referens, då tanken inte varit att göra en ren faktaskrift utan också framhäva anekdoter från deras aktiva tid. Detta blir de avslutande orden på mitt arbete med historiken och jag hoppas att skriften kan komma att väcka en och annan positiv reaktion.
Tack för mig.

Ulf